Vilken betydelse har egentligen reflektion för organisationsutveckling och gemensam prestation? Visst handlar lärande om att utveckla tänkandet? Och om vi kan göra det tillsammans i arbetsteamet finns alla möjligheter att uppnå kollektiv intelligens (en slags gemensam teamhjärna), där vi helt enkelt blir smartare och presterar bättre tillsammans.
Alla är överens om att gott samarbete är avgörande för att lösa utmaningarna i dagens komplexa organisationer. Vi blir allt fler specialiserade medarbetare, vilket gör att vi ständigt behöver dela och integrera kunskap med varandra. Men lärande kommer inte av sig självt. Precis som i undervisningssammanhang behövs mål/syfte, genomtänkta strukturer, sammanhangsmarkeringar och känslomässigt engagemang.
Ofta får jag frågan om vad som skapar mest ”teamkraft” då organisationer vill börja jobba mer tillsammans över gränser. Mitt svar är definitivt REFLEKTION. I det enskilda teamet räcker det oftast ganska långt med några enkla frågeställningar som man tillsammans diskuterar och följer upp med kontinuitet. Vilka problem eller dilemman har vi stött på under den senaste veckan? Hur löste vi dessa? Finns alternativa lösningar/perspektiv? Hur vill vi göra framåt då liknande situationer inträffar? Hur har vi påverkats (tänkt och känt)? Vad har vi lärt oss? o.s.v. Reflektionerna leder till mer medvetna handlingar och förändrade beteenden i praktiken, som sedan följs upp gemensamt.
Men för att lyckas med teamreflektion i organisationen som helhet behöver man rigga för det – både i kultur och struktur. I stort handlar det först och främst om att se över organisationen och dess infrastruktur och lägga gruppstrukturer för att möjliggöra vardaglig reflektion kollegor emellan. Varje teammedlem behöver vidare få träna på att reflektera själv och samtidigt öva upp förmågan att lyssna på andra. Det är samma typ av lyhördhet och följsamhet som kännetecknar andra kollektiva processer. Inte för att alla ska tycka och tänka samma sak, utan för att deltagarna ska följas åt i processen. Man skulle kunna likna det vid arbetet i en orkester, där instrumenten kan vara olika, liksom toner och melodislingor, men de måste föras samman så att de harmonierar. Det är en ständig blandning mellan det individuella och det kollektiva där harmonin ligger i följsamhet och gemensamma växlingar.
Att kontinuerligt reflektera tillsammans under strukturerade former stärker teamen och skapar en kultur av trygghet och samhörighet. Successivt utvecklar gruppen en kollektiv intelligens (en slags gemensam teamhjärna), som kan betraktas som en kombination av kollektivt lärande och handlande i vardagen. I dag vet vi genom forskning att kollektiva reflektionsaktiviteter över tid kan öka teamets prestation med upp till 30%. Tänk vilken potential, och vad mycket längre vi skulle kunna komma i utvecklingen om vi nyttjade den potentialen fullt ut! Här finns definitivt en stor outnyttjad källa till både kreativitet och effektivitet.
Ett hett tips är alltså att börja med enkla reflektionsaktiviteter i det enskilda teamet, men samtidigt tänka till ordentligt och organisera för gemensam reflektion i hela organisationen. Då lär vi tillsammans upptäcka vilken effekt det ger – en lärande organisation där det skapas energi och där medarbetare är delaktiga i att förstå, tänka nytt och framför allt i att GÖRA nytt.
Think twice, act wise!
